Titel: The Last Vampire & Black Blood
Författare: Christopher Pike
Orginaltitel: -
Antal sidor: 416
Betyg: 8/10
Utgivningsår: (Denna - 2010, orginala 1994)
Serie: The Last Vampire

Alisa Perne is the last vampire. She's beautiful, young. Well, atleast physically.
Alisa has hunted and lived alone for five thousand years, living among humans.
She never get tired of life. Not even if five thousand years have passed.

The first vampire - Yaksah - died.
Yaksah got a mission to kill all the vampires he created. Back in time, he did kill every single vampire.
Except Alisa.
Yaksah died. Alisa thought she was safe. Until now.
Now, someone found out that Alisa is a vampire. Somebody knows her secret - and they want her dead..

---

Efter att ha läst den första gången, så kan jag säga att den var okej.
Nu, efter att ha läst om den här boken. Så kan jag säga att den är bra. Väldigt bra faktiskt.
Karaktärerna, handlingen.. det blev plötsligt mycket mer klarare och bättre nu när jag läste om den.
Jag förstod allt mycket bättre nu, och jag råder den som skulle tänka på att läsa den här boken
att då läs den försiktigt och skynda sig över sidorna som jag gjorde..

Den här boken var så olik alla andra böcker jag läst. Alisa var en väldigt ovanlig karaktär att läsa om,
eftersom när jag läser en bok så brukar jag se huvudrollen som min bästa vän och förstå dom.
Men med Alisa var det helt annorlunda. Hon var svår att förstå, och mycket mer komplicerad.
Som en väldigt svår mattetal att lösa - och jag säger det nu, jag och matte går inte bra ihop.
Om jag fick beskriva hur jag såg Alisa, så använder jag hennes egna ord som hon sa i boken:
''Yes, I do kill, but I don't do so out of malice. I can be very kind, when it suits me.
But when I am cornered, I am dangerous.''

I boken så var vampyrer helt olikt från alla andra vampyrer jag läst om. Här så var vampyrerna inte
halv-människor, snälla, eller blev kära i människor.
Här så var dom helt enkelt som jag såg vampyrer innan jag läste böcker.
De var grymma, dödade och det fanns ingen god sort. Även Alisa var en av den sorten.
Jag förstod trots allt inte Alisa så mycket, och inte hennes kärlek till en viss karaktär jag tyvärr inte fastna för.
Men jag respekterar henne, och ser henne mer som en vuxen än bästa vän. Lite knäppt, jag vet..

En karaktär jag dock gillade väldigt mycket var Seymour! Hur rolig och underbar som helst.
Han stack ut från alla andra karaktärer jag någonsin läst om, han var en nörd och inte alls en drömprins som man faller för.
Men han var rolig och gullig helt enkelt. Alla mina favorit citat i den här boken har med honom att göra, och som jag sa -
jag har väldigt många favorit citat i den här boken.

En väldigt bra bok helt enkelt! Tuff karaktär, rolig, spännande handling, blodigt värre och enormt läskig.
Jag ser fram emot att läsa fortsättningen!


Publicerat av Naima

Titel: Blood Promise
Författare: Richelle Mead
Orginaltitel: -
Antal sidor: 503
Betyg: 10/10
Utgivningsår: 2008
Serie: Vampire Academy

Recensionen kan inehålla spoilers för er som inte läst de tidigare böckerna.

How far will Rose go to keep a promise?
The recent Strigoi attack at St. Vladimir's Academy was the deadliest ever in the school's history,
claiming the lives of many. Even worse, the Strigoi took some of their victims with them - including Dimitri.
He'd rather die than be one of them, and now Rose must abandon her best friend, Lissa -
the one she has sworn to protect no matter what - and keep the promise Dimitri begged her to make long ago.
But with everything at stake, how can she possibly destroy the person she loves most?

---

Blood Promise handlade en hel del om Dimtri och Lissa. I den här boken så visades hur mycket Lissa
egentligen behövde Rose, och hur mycket det skadade Rose att se sin vän lida.
Richelle Mead hade gjort så att Rose höll kontakten med Lissa, för att se hur hon hade det.
Jag tyckte om det, för då hade boken det mesta. Annars skulle jag säkert klaga över hur mycket jag
saknade St. Vladimir's Academy.

Boken handlade om Rose jakt efter Dimitri. Men också Adrian, vilket gladde mig.
I Shadow Kiss, så tillhörde mitt hjärta Adrian. Helt klart, ingen snack om saken skulle jag sagt innan jag läste Blood Promise.
Men nu, när jag läst klart boken så är jag inte lika säker längre. Jag insåg faktiskt, redan nu att Adrian inte var rätt för Rose.
Dom har självklart något där. Vänskap kanske, jag vet inte. Men det är ganska anmärkningsvärt att
Adrian och Rose's interaktioner fortfarande kan hetta till när de inte ens befinner sig i samma rum.
Men trots det så är jag inte ett lika stort Adrian-fan. Ja, han är fortfarande en av mina favoriter.
Men jag kände ett sorts besvikelse när jag insåg sanningen.

Jag förlorade i alla fall otroligt mycket sömn på att läsa den här boken. Jag var verkligen beroende.
Jag har faktiskt inte känt den känslan sedan jag var Twilight-Galen sedan lång tid tillbaka.
Men wow vad Vampire Academy överträffar Twilight, jag förstår inte hur jag kunde få ett blund när jag inte fått reda på hur det skulle sluta!

Jag måste erkänna en sak. Jag började faktiskt gilla och sakna Dimtri när jag läste den här boken.
Jag saknade tillbaka till den riktiga Dimtri, för den Strigoi-läskiga Dimtri var helt.. jag vet inte vad.
Jag blev riktigt förbannad när jag läste tiden Rose var med Dimtri. Åh herregud, vad svag hon var.
Det gjorde mig ledsen att veta att hon tillåtit sig så svag, eftersom bilden jag hade av Rose var stark
och en som aldrig tillåtit sig användas som hon gjorde.

Jag insåg flera sanningar i Blood Promise. Några roliga, som det här med Abe.
Och Avery. Åh, jag önskade hela tiden att Rose skulle åka till St. Vladimir's Academy och ge henne en smäll som hon förtjänade.
Men att hon blev brutalt vrickad räckte för mig.

Christian, som jag gillat sedan jag först läste om honom, var lika underbar som vanligt.
Väldigt många deppiga känslor i den här boken. Splittringar, bråk, sorg, död.
Men ändå så otroligt bra! Att en bok kan få en att känna såhär? Så många känslor!
Att en bok kan få en att bli del av denna story, bli så verkligt för en, få en att bry sig.
Helt amazing. Blood Promise är favoriten hittils.



Publicerat av Naima

Titel: Den bästa hämnden
Författare: Anna Vikström
Orginaltitel: -
Antal sidor: 149
Betyg: 6/10
Utgivningsår: 2006
Serie: -

Lottie är den väluppfostrade, prydliga, rika barnet med toppbetyg.
Milla är rebellen som är populär, ledartypen och bäst i innebandylaget.
Två högstadietjejer som utåt är olika som natt och dag, men som trots det är ganska lika.
Lottie mår dåligt av pressen hennes mamma sätter på henne, hon förväntar sig att Lottie ska vara bäst.
Milla lider av hennes mamma beteende. Hon beteer sig som en tonåring, festar, dejtar och glömmer bort Milla.

När Annicka börjar i klassen och i bandylaget börjar alla invända roller att förändras.
Annicka börjar manipulera och spela ett fult spel.
Milla's och Lottie's vägar korsas och trots allt har de en sak gemensamt:
De vill visa alla Annicka lurat vem hon verkligen är.
Det är då Den bästa hämnden kommer..

De avskyr varandra.
Tror de känner sig själva.
Tror de känner varandra.
Sedan börjar de prata...

---

Den här boken är inte det man tror från början.
Jag vet inte direkt vad jag väntade mig, men boken visade sig i alla fall vara bättre än jag förväntade mig.
Jag tyckte om att författaren varvade tjejernas tankar och upplevelser och gav läsaren en realistisk inblick i Lottie's och Milla's vardag.
Boken var från 2006, men jag märkte att språket och hur det var just då var sig lik nu i 2011.
Jag gillade hur Lottie kunde försvara sig mer och mer framåt i boken, det var kul att se henne bli starkare för varje sida som lästes.
Hon vågade saker hon säkert aldrig skulle vågat förut, och konstigt nog var det tack vare Milla.

Milla var en väldigt härlig person också, kul att läsa om och hade väl ett väldigt kort temperament.
Jag gillade karaktärerna i boken, och miljön också.
Boken var en sådan man kan läsa för att bara koppla av, den var kort och till för sträckläsning.

Det roliga var att de sista sidorna fick man veta att boken är byggd på en verklig historia.
Och man fick läsa mailen som Annika Vikström skickade till Milla och Lottie.
Väldigt kul faktiskt att se hur de klarade sig efter :)


Publicerat av Naima

Titel: Cirkeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Orginaltitel: -
Antal sidor: 515
Betyg: 10/10
Utgivningsår: 2011
Serie: Trilgoi, Cirkeln är del 1

En natt så förs sex tonårstjejer till det nedlagda folkparken.
De har inget gemensamt, inga likheter. Förutom en.
De måste alla sammarbeta för att överleva, och hindra det onda som kommit till staden Englefors.

---

Jag hade hört mycket om den här boken, och jag undrade om boken skulle leva upp till mina förväntningar.
Det gjorde den verkligen. Först av allt, så måste jag beundra författarna för att ha kunnat fixat karaktärerna så realistiska.
Och att kunna fixa det här realistiska med det övernaturliga, ja, det är ganska imponerade.
Blandningen av detta blev fantastisk, och karaktärerna blev genast mina vänner.
Den här recensionen kommer handla mest om karaktärerna, eftersom det är karaktärerna som är viktigast för mig i en bok.

Jag gillade alla karaktärerna, även Ida. Hon påminde mig om Draco Malfoy i Harry Potter böckerna,
hon är realistisk. Och visar att alla människor inte kan vara snälla, eller vettiga.
Linnéa var tuff, jag beundrade henne. Hon var lite starkare än alla andra, kändes det som.
Hon stack ut och brydde sig inte om att försöka passa in.
Hon följde sina egna regler, och gjorde lite hur hon ville.
Anna-Karin ville jag ibland bara slå vett i, hon var så ansvarslös när hon upptäckte sin kraft och gjorde hur hon ville.
Inte på Linneá-sätt, utan galen-utan-kontroll-sätt.
Vanessa är en partypingla, eller var rättare sagt. Jag hade inte mycket emot henne, hon stack inte ut så mycket.
Hon påminde mig mer om hur mina vänner är.
Minoo är.. annorlunda. Men samtidigt smälter in i skolan. Jag vet inte, jag är rätt så osäker på vad jag ska tycka om henne.
Jag gillade Rebecka starkt, och gör det fortfarande. Även Elias på ett konstigt sätt, jag som inte ens kände han så bra.
Eller visste exakt hur han var..


Jag stannar visst här gällande allt. Men jag längtar tills de två fortsättningarna!
Känns som om jag längtar till så himlar många böcker, när det finns tontal som väntar..
Men som sagt, en superbok! Allt det där du hört om att denna bok är en succé,
nja, det är såklart sant.


Publicerat av Naima

Titel: Tankeläsaren
Författare: Kristin Cashore
Orginaltitel: Graceling
Antal sidor: 479
Betyg: 10/10
Utgivningsår: 2011
Serie: De Utvalda

Denna bok handlar om sextonåriga Katsa som lever en värld som är så olik våran.
I hennes värld, så finns det sju kungadömen. I varje kungadöme så finns det särlingar.
Särlingar är ovanliga barn som känns igen genom deras olikfärgade ögon. En särling har en speciell gåva.
Gåvor som kan vara farliga, som Katsas. Särlingar skickas till landets kung och växer upp i kungens hov.
Ens gåva kan utnyttjas hur kungen än vill. Katsa är en särling, och hon har en farlig gåva. Nämligen dödandets gåva.
Hon är oslagbar och alla fruktar henne, hon tvingas också skickat ut på uppdrag för att hota (och döda) kungen Randas fiender.

Katsa lever sitt liv som en fångad hund, i order till kungen. Men allt förändrats när prinsen Po kommer till hennes kungadöme.
Allt förändras då. Po som är så så jämlik Katsa och förstår henne som ingen annan någonsin gjort.
Men Po är också en särling, och han bär en hemlighet som kan störta, eller förbättra, deras vänskap.
De upptäcker också oanade sanningar om sig själva - har Katsa verkligen dödandets gåva eller
är hennes talanger egentligen till för något annat?

---

Jag gillade hur den här världen var, det är med särlingarna och kungadömena byggde upp en ny värld jag aldrig läst om förr.
Det var något nytt, och något jag fäste mig vid direkt!

Jag måste börja med att jag gillade handlingen starkt. Det jag gillade mest av allt var väl karaktärerna, som var så underbara.
Katsa är en stark karaktär och en riktigt krigare. Jag är lite svag för krigarsböcker/filmer, så jag älskade såklart denna bok.
Men självklart så hade Katsa dessa stunder alla har, det hände oftast när hon var med Po.
Hon var inte van med att träffa någon som förstod henne så bra som Po.
Katsa släpper inte in så många i sitt liv, och när hon fick reda på Po's hemlighet så reagerade hon starkt.
Jag förstod lite av det, eftersom Katsa inte är så van med att släppa in människor i sitt liv.

Men jag förstod också Po. Jag visste alltid att det fanns något speciellt i honom, och sedan hur han får Katsa att känna sig,
Katsa som alltid var tuff och stark, ja det var annorlunda.
Alla andra karaktärer, som Raffin, Giddon, Oll, Bitterblue och alla andra gjorde boken bättre.
Boken blev alldeles levande för mig, och det gick inte att sluta läsa.
Jag fann mig själv sitta uppe mitt i natten utan att fullkomligt vara närvarande om att tiden flugit förbi.
Hela boken skiljde sig åt av andra böcker jag läst, och nu när jag försöker komma på hur jag ska
förklara känslan över hur det var att läsa boken..
Ja, det går väl inte så bra.

Men en sak har jag väl gjort självklart? Jo, att jag boken är fängslande underbar från de allra första sidorna.


Publicerat av Naima

Titel: Tusen Gånger Starkare
Författare: Christina Herrström
Orginaltitel: -
Antal Sidor: 217
Betyg: 6/10
Utgivningsår: 2010
Serie: -

Signe är 15 år och går i 9:an. Hon trodde att allt skulle fortsätta som vanligt detta år, som allt varit innan Saga kommit.
Att Ludde och hans gäng skulle ha makten i klassen, att de alltid skulle vara högljudda och tar mer plats än tjejerna.
Att Mimi och hennes gäng skulle härska över tjejerna i klassen och alltid bry sig om killarnas åsikt.
Där hade Signe fel, för när den nya tjejen Saga kommer så förändrats allt.
De vanliga reglerna som alltid varit så självklara blir inte lika självklara längre.
Saga är inte som alla andra. Och det gör henne tusen gånger starkare.

---

Jag tycker om den här boken, men inte så speciellt mycket. Det är en sådan bok man kan läsa om någon gång.
Jag var väldigt nyfiken över att läsa den här boken efter att jag sett filmen. Det var lite av en besvikelse..
Filmen var lite bättre, men jag måste säga att slutet i boken var mycket bättre än i filmen.

Boken var inte sådär spännande, men innehållet var bra. Jag skulle gärna velat läsa mer dialoger eftersom det var mer av Signes tankar.
De karaktärer jag gillade mest i boken var såklart Saga. Anledningen behöver jag inte ens förklara, om det behövs så är det väl självklart.
För att hon är så mycket starkare än alla andra.

Men jag tyckte att det var lite konstigt att Saga blev accepterad så enkelt.
För i vanliga fall så dröjer det tid, att den eleven ska bli accepterad eller så.
Jag kände lite av min klass i denna bok. Det var väl gruppfördelningen. För det är väl så i alla skolor?
Man blir uppdelade i vilken status man har eller rykte. Ibland kan det vara om man har populära syskon eller så.
Jag tycker att detta är en bok man ska läsa, även om den är dålig eller inte. För man lär sig trots allt något.
Att stå upp för sig själv.


Publicerat av Naima

Titel: Kyssen
Författare: Jacqueline Wilson
Orginaltitel: Kiss
Antal Sidor: 288
Betyg: 8,5/10
Utgivningsår: 2009
Serie: -

Sylvie och Carl är som helan och halva, de har alltid hållit ihop sedan de var små.
Men sedan börjar Carl i en annan skola och börjar sakta tappa kontakten med Sylvie.
Sylvie, som alltid innerst inne hoppats att hon och Carl skulle bli ett par, övertygar Carl till att följa
med till en fest som Sylvies bästis nya Miranda har hemma hos sig.
Men ingenting blir som Syvie anat, Miranda kysser Carl. På hemvägen försöker Sylvie också få en kyss,
men Carl drar sig plötsligt undan och ger henne nobben.

Sylvie skulle vara förberedd för vilken anledning som helst, men den riktiga anledningen
skulle hon aldrig kunnat förväntat sig..

---

Jag sitter och grubblar över om jag borde skriva spoilers eller inte. Det finns ju mycket jag vill spoila,
men nu vill jag verkligen att många ska läsa den här boken så jag avstår.

När jag köpte den här boken förväntade jag mig inte så mycket, det var nog det som kanske gjorde boken ännu bättre?
För med egen erfarenhet så vet jag att om man har för höga förväntningar av en bok och boken inte lever upp till de föräntningarna,
så kommer man inte direkt bli så smickrad av boken. Boken är underbar, men ha inte för höga förväntingar bara!
Jag tycker bokens handling är suverän, även fast jag direkt kunde klura ut Carls hemlighet så påverkade det inte läsandet alls.
Jag hade faktiskt fällt några tårar vid ett speciellt stund i boken, jag vart verkligen rörd av den här boken.


Sylvie är en ganska ovanlig huvudkaraktär jag aldrig läst om, det var intressant att läsa hur hon hanterade allt. Hon var liten men tuff.
Men en karaktär jag inte riktigt vet om jag ska gilla eller ogilla är Mirandra, den nya tjejen som går
emot skolans alla regler och är en riktig rebell.
Jag tyckte Miranda var okänslig från början, jag var beredd på att se henne svika Sylvie vilket stycke som helst. Men det kom aldrig.
Hon var en rolig karaktär som lättade upp läsandet lite, en som kunde göra lite hur hon ville.
Men en karaktär jag tycke Jacqueline hade lyckats framträda riktigt bra är väl Carl och Paul.
Paul är en typiskt kille, en del människor jag ser likheten med. Man fäster ingen uppmärksamhet av Paul
i boken, men det gjorde jag. På ett lustigt sätt faktiskt eftersom han flamsar sig, gör sig märkvärdig o.s.v.
Carl däremot.. är underbar!
Väldigt udda, djup och känslig. Kändes som om jag var en av Carls goda vänner redan när jag började läsa.
Men Glasvärlden som Syvlie och Carl skapat kunde vara lite för fantasifullt, och ibland dåligt för boken. Men det funkade, trots allt.


När jag läste klart boken, så satt jag och tänkte igenom allt. Tänkte på slutet och kände mig lite dyster.
Jacqueline lämnade boken lite obesvarad, men samtidigt besvarad. Om man verkligen tänker igenom boken, så finns faktiskt svaren där.
Om jag fick ändra slutet så skulle jag nog gjort det på ett sådant orealistiskt sätt att läsarna skulle
tro att Carl och Sylvie fortfarande befann sig i Glasvärlden.
Men det är väl bara acceptera, och slutet fick ett realistiskt slut. Något jag kan leva med.
Rekomenderar jag boken? Absolut. Läs den, boken är underbar på sitt alldeles egna sätt.



Publicerat av Naima

Titel: Nu eller Aldrig
Författare: Meg Cabot
Orginaltitel: Ready or Not
Antal Sidor: 234
Betyg: 6/10
Utgivningsår: 2007
Serie: Washington D.C. #2

Tio saker som jag, Samantha Madison, inte är redo för:

10. Att tillbringa thanksgiving på presidentens lantställe Camp David..
9. ..tillsammans med min pojkvän, presidentens son.
8. Han verkar vara inne på att vi ska ta vår relation "ett steg längre" ..
7. ..vilket jag tyvärr råkade berätta i direktsändning på MTV..
6. ..där det egentligen var meningen att jag skulle stödja presidentens ganska
tvivelaktig syn på familj, moral och - ja - sex!
5. Att klara av mitt extrajobb på Potomac video..
4. ..samtidigt som jag är ungdomsambassadör för FN - vilket jag inte får betalt för.
3. Att bli antastad på tunnelbanan för att jag är "den rödhåriga tjejen som räddade presidentens liv".
Jag som just har tonat håret midnattsebenholts.
2. Att för första gången i mitt liv uppleva att min superpopulära syster inte får killen hon gillar.

Och vad jag VERKLIGEN inte är redo för just nu:
1. Att på ett chockartat sätt få reda på att "teckna levande modeller" i
själva verket betyder "rita av nakna människor".

---

I början av boken var ganska bra, en bra inledning av boken. Men hela boken verkade bara
fokusera på Sam och Davids realtion, vilket var lite tråkigt att läsa om.
Men jag tyckte om att Sam hade kommit överrens med sin syster lite mera än förra boken.
Jag tycker att författaren hade glömt de andra karaktärerna i boken, som Theresa och Sam's lillasyster
Rebecca. Sen var inte Sam's bästa vän inte med lika mycket som förra boken, vilket är ett minus.

Jag skulle nog föredra den första boken i serien, men det betyder inte att den här är dålig,
det fanns bara vissa saker som fattades tyckte jag :)



Publicerat av Naima.

Titel: Killar och Hundar
Författare: Leslie Margolis
Orginaltitel: Boys Are Dogs
Antal sidor: 187
Språk: Svenska
Betyg: 6/10
Utgivningsår: 2009
Serie: -

Att flytta till nytt hus och ny skola är jobbigt.
Annabelle saknar sina vänner och är inte säker på vad hon tycker om mammans nya pojkvän.
För att överraska henne ger mamman och Ted (nya pojkvännen)
henne en hundvalp och en valpträningshandbok.
Snart inser Annabelle att de handfasta råden fungerar på både hundar och killar ...

---

Jag tyckte att den här boken var en sådan här bok som man kan läsa om man bara vill koppla av.
Det var lite av en Meg Cabot bok faktiskt, men jag skrattade lite åt vissa ställen.
Det roliga var att några saker faktiskt stämde.
Och det så att det fanns ganska många saker som stämde.
Om man ska vara ärlig, så fungerar killar som hundar på ett roligt och konstigt sätt.
Och det var nog det som var det roliga, att författaren kunde tänka ut det.
För aldrig har jag ju tänkt på det, men om du vill ta en paus från magin och vill få ett gott skratt, så
är nog den här den rätta boken!


Publicerat av Naima