Titel: Kyssen
Författare: Jacqueline Wilson
Orginaltitel: Kiss
Antal Sidor: 288
Betyg: 8,5/10
Utgivningsår: 2009
Serie: -

Sylvie och Carl är som helan och halva, de har alltid hållit ihop sedan de var små.
Men sedan börjar Carl i en annan skola och börjar sakta tappa kontakten med Sylvie.
Sylvie, som alltid innerst inne hoppats att hon och Carl skulle bli ett par, övertygar Carl till att följa
med till en fest som Sylvies bästis nya Miranda har hemma hos sig.
Men ingenting blir som Syvie anat, Miranda kysser Carl. På hemvägen försöker Sylvie också få en kyss,
men Carl drar sig plötsligt undan och ger henne nobben.

Sylvie skulle vara förberedd för vilken anledning som helst, men den riktiga anledningen
skulle hon aldrig kunnat förväntat sig..

---

Jag sitter och grubblar över om jag borde skriva spoilers eller inte. Det finns ju mycket jag vill spoila,
men nu vill jag verkligen att många ska läsa den här boken så jag avstår.

När jag köpte den här boken förväntade jag mig inte så mycket, det var nog det som kanske gjorde boken ännu bättre?
För med egen erfarenhet så vet jag att om man har för höga förväntningar av en bok och boken inte lever upp till de föräntningarna,
så kommer man inte direkt bli så smickrad av boken. Boken är underbar, men ha inte för höga förväntingar bara!
Jag tycker bokens handling är suverän, även fast jag direkt kunde klura ut Carls hemlighet så påverkade det inte läsandet alls.
Jag hade faktiskt fällt några tårar vid ett speciellt stund i boken, jag vart verkligen rörd av den här boken.


Sylvie är en ganska ovanlig huvudkaraktär jag aldrig läst om, det var intressant att läsa hur hon hanterade allt. Hon var liten men tuff.
Men en karaktär jag inte riktigt vet om jag ska gilla eller ogilla är Mirandra, den nya tjejen som går
emot skolans alla regler och är en riktig rebell.
Jag tyckte Miranda var okänslig från början, jag var beredd på att se henne svika Sylvie vilket stycke som helst. Men det kom aldrig.
Hon var en rolig karaktär som lättade upp läsandet lite, en som kunde göra lite hur hon ville.
Men en karaktär jag tycke Jacqueline hade lyckats framträda riktigt bra är väl Carl och Paul.
Paul är en typiskt kille, en del människor jag ser likheten med. Man fäster ingen uppmärksamhet av Paul
i boken, men det gjorde jag. På ett lustigt sätt faktiskt eftersom han flamsar sig, gör sig märkvärdig o.s.v.
Carl däremot.. är underbar!
Väldigt udda, djup och känslig. Kändes som om jag var en av Carls goda vänner redan när jag började läsa.
Men Glasvärlden som Syvlie och Carl skapat kunde vara lite för fantasifullt, och ibland dåligt för boken. Men det funkade, trots allt.


När jag läste klart boken, så satt jag och tänkte igenom allt. Tänkte på slutet och kände mig lite dyster.
Jacqueline lämnade boken lite obesvarad, men samtidigt besvarad. Om man verkligen tänker igenom boken, så finns faktiskt svaren där.
Om jag fick ändra slutet så skulle jag nog gjort det på ett sådant orealistiskt sätt att läsarna skulle
tro att Carl och Sylvie fortfarande befann sig i Glasvärlden.
Men det är väl bara acceptera, och slutet fick ett realistiskt slut. Något jag kan leva med.
Rekomenderar jag boken? Absolut. Läs den, boken är underbar på sitt alldeles egna sätt.



Publicerat av Naima