Titel: Tankeläsaren
Författare: Kristin Cashore
Orginaltitel: Graceling
Antal sidor: 479
Betyg: 10/10
Utgivningsår: 2011
Serie: De Utvalda

Denna bok handlar om sextonåriga Katsa som lever en värld som är så olik våran.
I hennes värld, så finns det sju kungadömen. I varje kungadöme så finns det särlingar.
Särlingar är ovanliga barn som känns igen genom deras olikfärgade ögon. En särling har en speciell gåva.
Gåvor som kan vara farliga, som Katsas. Särlingar skickas till landets kung och växer upp i kungens hov.
Ens gåva kan utnyttjas hur kungen än vill. Katsa är en särling, och hon har en farlig gåva. Nämligen dödandets gåva.
Hon är oslagbar och alla fruktar henne, hon tvingas också skickat ut på uppdrag för att hota (och döda) kungen Randas fiender.

Katsa lever sitt liv som en fångad hund, i order till kungen. Men allt förändrats när prinsen Po kommer till hennes kungadöme.
Allt förändras då. Po som är så så jämlik Katsa och förstår henne som ingen annan någonsin gjort.
Men Po är också en särling, och han bär en hemlighet som kan störta, eller förbättra, deras vänskap.
De upptäcker också oanade sanningar om sig själva - har Katsa verkligen dödandets gåva eller
är hennes talanger egentligen till för något annat?

---

Jag gillade hur den här världen var, det är med särlingarna och kungadömena byggde upp en ny värld jag aldrig läst om förr.
Det var något nytt, och något jag fäste mig vid direkt!

Jag måste börja med att jag gillade handlingen starkt. Det jag gillade mest av allt var väl karaktärerna, som var så underbara.
Katsa är en stark karaktär och en riktigt krigare. Jag är lite svag för krigarsböcker/filmer, så jag älskade såklart denna bok.
Men självklart så hade Katsa dessa stunder alla har, det hände oftast när hon var med Po.
Hon var inte van med att träffa någon som förstod henne så bra som Po.
Katsa släpper inte in så många i sitt liv, och när hon fick reda på Po's hemlighet så reagerade hon starkt.
Jag förstod lite av det, eftersom Katsa inte är så van med att släppa in människor i sitt liv.

Men jag förstod också Po. Jag visste alltid att det fanns något speciellt i honom, och sedan hur han får Katsa att känna sig,
Katsa som alltid var tuff och stark, ja det var annorlunda.
Alla andra karaktärer, som Raffin, Giddon, Oll, Bitterblue och alla andra gjorde boken bättre.
Boken blev alldeles levande för mig, och det gick inte att sluta läsa.
Jag fann mig själv sitta uppe mitt i natten utan att fullkomligt vara närvarande om att tiden flugit förbi.
Hela boken skiljde sig åt av andra böcker jag läst, och nu när jag försöker komma på hur jag ska
förklara känslan över hur det var att läsa boken..
Ja, det går väl inte så bra.

Men en sak har jag väl gjort självklart? Jo, att jag boken är fängslande underbar från de allra första sidorna.


Publicerat av Naima