De vassa tändernas skog

Skriven av Carrie Ryan

Efter återkomsten var världen inte sig lik. Människor förvandlades en efter en till hjärndöda zombies och förökade sig genom att bita ännu fler människor. Allt var kaos, och byn där Mary bor är den enda som finns kvar. För att överleva har de byggt höga stängsel att hålla ute alla zombies, som de kallar De Oheliga, och där lever de i skräck för den dagen då de oheliga tar sig igenom stängslet. Men Mary har en hemlig önskan, hon vill se havet som hennes mamma berättat om för henne. Tyvärr är det inte möjligt, då systerskapet, som bestämmer över hela byn strikt hävdar att utanför stängslet finns bara De vassa tändernas skog och De Oheliga. Men Mary börjar misstänka att systerskapet gömmer något, och hon är fast besluten att ta reda på vad.

Jag har en lite förkärlek till böcker som den här. Böcker som utspelar sig i en förstörd framtid där befolkningen lever i en liten bubbla skapad av en grym regim som vill ha all kontroll. Böcker där huvudpersonen är den första att inse att ingenting är vad de hela tiden antagit. Dystopier brukar de visst kallas, och Nea gillar dem!

Den här boken var en väldigt bra dystopi, med alla de rätta ingredienserna för spännande läsning. Ingenting var vad det såg ut som från början och ända till sista sidan satt jag och gissade hur det skulle sluta. I mitten av boken blev det lite trögt att läsa, men det gick över och i slutet var det väldigt svårt att släppa boken med blicken.

Karaktärerna i boken var väldigt speciella, och jag har svårt att komma på någon som jag faktiskt tycker om. Jag irriterade mig på deras obeslutsamhet och störde mig något otroligt på huvudpersonen Mary. Men eftersom själva temat på boken var väldigt dystert så passade de irriterande karaktärerna in i handlingen. Det kändes realistiskt att vara som de var i den världen de levde i.

Jag tyckte om, att trots att det var en "zombie-bok" så tog zombiesarna (kan man skriva så?) inte upp hela handlingen, utan de var bara där för att föra handlingen framåt. Det gjorde att jag bättre kände den där känslan av att aldrig vara riktigt säker, för hela tiden hade jag zombiesarna i bakhuvudet, trots att de inte direkt nämndes i texten.

Jag tycker helt enkelt att den här boken var bra, ingen wow-upplevelse, men spännande och tankeväckande läsning.

Titel: De vassa tändernas skog

Originaltitel: The Forest of Hands and Teeth

Författare: Carrie Ryan

Översättare: Lisbet Holst

Förlag: Styxx Fantasy

Utgivningsår: 2009

Sidor: 333

Rec.ex från Styxx Fantasy

Skrivet av Nea

Unga Kvinnor

Skriven av Louisa May Alcott

I en liten stad i USA under sent 1800-tal lever de fyra systrarna March i ett litet hus tillsammans med sin mamma och hushållerskan Hannah. De har inte mycket pengar, men tillräckligt för att för att få mat på bordet och kläder att ha på sig. Pappan är ute i krig, och de längtar ivrigt efter hans hemkomst. På andra sidan gatan bor deras påhittige kompis Laurie tillsammans med hans snälla farfar. Under ett synnerligen händelserikt år får vi följa de fyra systrarna i deras upptåg tillsammans med pojken Laurie.

Jag har länge velat läsa den här boken, tack vare ett Friends-avsnitt där Rachel övertalar Joey att läsa den och han tycker den är så sorglig att han lägger in den i frysen. Själv tycker jag inte alls att den var sorglig, men det var tack vare det avsnittet som jag läste den här boken.

Det var väldigt svårt att skriva vad den här boken handlade om, för jag kan inte riktigt komma på någon speciell handling som följer genom hela boken. Istället berättar varje kapitel en liten händelse, och de är de små händelserna som för handlingen vidare. Det gjorde att det var mest fokus på de olika systrarna och deras personligheter, än på att berätta en lång historia.

Jag tycker om det för det ger en väldigt mysig stämning och de olika karaktärerna känns som några gamla bekanta. Men det är tyvärr det enda. Mysigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om boken, för mysig var vad den var. En feel-good bok som man läser, ler lite åt och tänker inte så mycket mer på den.

En bok att läsa när du vill ta det lite lugnt och mysa lite helt enkelt.

Titel: Unga Kvinnor

Originaltitel: Little Women

Författare: Louisa May Alcott

Översättare: Sonja Bergvall

Förlag: Repris Förlag

Utgivningsår: 1884

Sidor: 350

Recension av Nea

Cirkeln

Skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

I den glesbefolkade gamla bruksorten Engelfors lever sex tonårstjejer, de går i samma gymnasium och alla brottas de med vanliga tonårsproblem. Där slutar likheterna. Men inte långt efter en killes mystiska död på skolan färgas månen röd en natt, och de sex tjejerna förs av en osynlig kraft till den nedlagda folkparken mitt i natten. Ingen av dem vet varför de är där eller varför de kom dit, men genom ett meddelande från det förflutna inser de att de måste samarbeta för att överleva. Men mellan sex helt olika tonårstjejer, där hälften av dem inte står ut med varandra, kan samarbete verka omöjligt. Trots vad som står på spel.

Det här var en sån där bok som man vet att man kommer älska redan innan man öppnat första sidan. Jag hade hört lite om den innan jag började på den, inte mycket, men tillräckligt för att veta att den inte skulle göra mig besviken. Och ni ska bara veta hur rätt jag hade! Väldigt sällan läser jag en bok med så realistiska och levande karaktärer. Aldrig förut i en fantasybok. Här finns det personer att känna igen sig i för alla personligheter, själv är jag nog mest Minoo, men känner igen mig lite i alla de andra också. Förutom Ida kanske, jag har aldrig varit den typen.

Jag gillade också att jag faktiskt inte tyckte om alla huvudpersonerna i boken. Annars håller jag oftast på huvudpersonen när jag läser, men här kunder jag inte fatta tycke för varken Anna-Karin eller Ida. Jag ville bara gå och slå till dem ibland, vilket jag ibland kan vilja göra med personer i verkligheten också.

Jag måste verkligen berömma författarna för hur bra de har lyckat beskriva hur det är i en skola efter en elev har dött. Det hände på min skola i höstas, en kille i klassen över mig dog. Därför blev den lite jobbigt att läsa början av boken, för det blev lite som att återuppleva det igen. Men det gick snabbt över när resten av handlingen tog över. Och det fick mig verkligen att känna mig mer inne i boken.

Det enda jag inte är 100% nöjd med i boken är slutet. Själva slutskrällen gick alldeles för fort för att jag skulle hinna ta in det ordentligt. Sakta men säkert hade spänningen stigit i väntan på det stora "slutet", men när jag väl var där så var snabbt avklarat.

Men sjukt bra bok, jag håller på att försöka sälja in den hos mina kompisar just nu. Tänker inte ge mig förrän jag lyckats.

Gomorron Sverige intervjuade idag båda författarna om boken, vill ni se den så klicka -->här<--

Titel: Cirkeln

Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgivningsår:2011

Sidor: 515

Rex.ex från Rabén & Sjögren

När Daniel var tio år visade has pappa honom De bortglömda böckernas gravkammare, en labyrint av bokhyllor fulla med bortglömda böcker som ingen längre kommer ihåg. Precis som alla andra som kommer till kammaren för första gången, får Daniel välja ut en bok att läsa och sedan vårda och behålla resten av livet. Hans blick faller direkt på en bok kallad Vindens Skugga, skriven av en Julián Carax och han tar nöjt med sig boken hem och börjar läsa. Berättelsen fastnade genast hos honom, och när boken lite senare är utläst är han fast besluten att ta reda på mer om författaren och kanske hitta några andra böcker av honom. Men det visar sig inte vara det lättaste. Ingen verkar över huvud taget ha hört talas om varken boken eller författaren. Men han fortsätter att söka, och i takt med att han får reda på mer om den mystiska författaren och hans plötsliga försvinnande upptäcker han att hans egna liv på många sätt är likt den gåtfulla Julián Carax.

Att skriva en bok som får läsaren att känna sig precis lika delaktig i handlingen som de olika karaktärerna är mycket svårt. Snäppet mot omöjligt trodde jag, tills nu. Jag var i boken när jag läste, kunde känna de olika dofterna, se de gamla slitna husen framför mig och höra rösternas olika toner. När jag satt på tåget och precis hade lagt ner boken trodde jag att den framför mig var den som Daniel hade pratat med i boken. Så inne i den var jag.
    Språket fångade verkligen upp mig, det var både vackert, målande och personligt, med många tankeväckande citat och påståenden som detta:

Året är 1946, andra världskriget är äntligen över. Författaren Juliet Ashton lever i London och har just varit ute på turné för hennes senaste bok när hon får ett brev från en Dawsey Adams. Han bor i Guernsey och är med i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. I hans brev bad han Juliet att skicka en bok av hans nya favoritförfattare, Charles Lamb. De börjar brevväxla, och hon får läsa om hur deras underliga litteratursällskap blev till och hur det var på ön under kriget. Snart börjar hon brevväxla med andra medlemmar i sällskapet, och det blir början på en härlig vänskap Juliet och de glada medlemmarna i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap.


Härlig bok! En sån där mysig, glad, underhållande, trevlig härlig berättelse som får dig att gå hemifrån med ett lite större leende än vanligt. Bara titeln får mig att dra på munnen. Att den är skriven i brevform gör det bara ännu bättre! Man får en helt annan relation till karaktärerna och ser genom deras sätt att skriva vad de är för personer. När jag läser så känner jag mig som en medlem i deras lilla litteratursällskap (jag orkar inte skriva hela namnet en gång till, pust). Det enda som jag skulle kunna klaga på är att det var lite svårt att hålla reda på alla olika karaktärer, men det kan kanske bero på mitt otroligt dåliga minne.

Något som var väldigt bra med boken var att den handlade om andra världskriget, men ändå var den inte sorglig. Det kan vara riktig skönt att läsa en bok om kriget utan att börja gråta. Något jag har en tendens att göra om jag läser sorgliga böcker. Så det var riktigt bra!

Rekommenderar verkligen den här boken till... typ alla!


Titel: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Originaltitel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Författare: Mary Ann Shaffer
Översättare: Helena Ridelberg
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: 2008
Sidor: 307


Kram Nea