Frost
Titel: Frost
Författare: Maggie Stiefvater
Orginaltitel: Shiver
Antal Sidor: 283
Betyg: 6/10
Serie: Wolves of Mercy
Spoiler varning! För båda de som inte läst feber och frost! Läs på egen risk.
"Sedan öppnade jag ögonen och här fanns bara Grace och jag ingenting annat någonstans, bara Grace och jag hon som pressade ihop läpparna som för att behålla min kyss inom sig, och jag som höll ögonblicket i händerna som en skör liten fågel"
I flera år har Grace iakttagit vargarna i skogen bakom hennes hus. Speciellt en gulögd vargs närvaro får henne att rysa, en obehaglig känsla hon trots allt inte vill vara utan.
Samtidigt lever Sam två liv: På vintern i den frusna skogen tillsammans med de andra vargarna och hela tiden medveten om den orädda flickan som han obönhörligt dras till. Och under några få dyrbara sommarmånader som människa innan vintern och kylan tvingar honom att förvandlas igen.
En dag träffar Grace en pojke med gula ögon och som tar andan ur henne. Det bara måste vara hennes varg. Men vintern är nära och Sam måste föra en ojämn kamp för att förbli människa annars riskerar han att förlora inte bara sig själv utan även Grace för alltid.
Jag läste frost förra året en aning för snabbt, så jag hade glömt handlingen och vissa viktiga karaktärer, som till exempel
Isabel. Men förra året så tyckte jag inte så värst om frost och skulle ha gett den en 3:a om jag då hade bloggen.
Men nu så har jag liten annan uppfattning om boken och tänkt för mig lite, läst ju klart den här boken vid början av månaden men tog min tid på att göra en recension.
Och jag måste säga att jag tycket om den betydligt mer än innan, men tyvärr inte tillräckligt mycket.
Den klickade liksom inte, och det är typ inte sådan sortes böcker som jag läser. Jag menar jag kan läsa nästan, bara nästan allt, förutom deckare, gud hatar deckare! Förutom afrodite-böckerna ofcourse.
Men Sam och Cole var nog de ända karaktärerna jag gillade.
Sam för han är bara för gullig för att vara verklig, och han är lite feg ändå. Jag menar han visste nog djup inom sig att han inte skulle förbli människa och så men sa inte det. (nu blandar jag ihop feber och frost)
Men Grace var Grace, inte mycket att säga om henne utan att hon är en bra karaktär. Inte världsbäst men bra, helt okej.
Men jag läste ju den här boken för att komma ihåg och fatta feber bättre, det kommer en recension på den senare.
Publicerat av Gudon
Forsaken
Titel: Forsaken
Författare: Jana Oliver
Orginaltitel: -
Antal Sidor: 422
Betyg: 6/10
Utgivningsår: 211
Serie: The Demon trappers
Riley has always wanted to be a Demon Trapper like her father, and she's already following in his footsteps as one of the best.
But it's tough being the only girl in an all-guy world, especially when three of those guys start making her life more complicated:
Simon, the angelic apprentice who has heaven on his side.
Beck, the tough trapper who thinks he's God's gift.
And Ori, the strikingly sexy stranger who keeps turning up to save her ass.
One thing's for sure - If she doesn't keep her wits about her there'll be hell to pay...
Riley är en demon jägare, det finns väl inte någon bra förklaring till det hon gör men hon fångar alla djävulens "tjänare".
Boken utspelar sig i framtid och jag blev faktiskt imponerad över hur Jana hade uppbygt själva världen, och få se hur
hon har sin syn om världen inom framtiden.
Riley var en bad-ass tjej, som Rose Hatwhaway i Vampire Academy.
Hon var en stark person och väldigt rolig som skämtade om allt och var avslappnad.
Men hon hade sina stunder också då hon var arg och irriterad.
Hon visade sårbarhet och hon har gått igenom väldigt mycket och man kan inte sluta
tänka på att sätta sig själv i hennes situation och vad man skulle göra om man var Riley.
Mina favoriter är såklart Riley och Beck. Beck, vilken rolig karaktär det här kan bevisa varför:
Demon: "Trapperrr."
Beck: "Deemonn. Incomin'! Ha! Ya couldn't beat your own fat-assed mama with a throw like that!"
Demon: "Chew yourrr bones!"
Beck: "Yeah, yeah. If you're the best Hell can do, no wonder your boss got kicked out of Heaven."
Demon: "Name not He!"
Beck: "Let's see now, what's his name? Yeah, that's it! Give me an L. L! Give me a U. U! Give me a C ..."
Jag gillade Simon också, eller lite i alla fall. Det var något med honom som jag inte tyckte om, han kändes tillgjord.
Men på vissa stunder så var han bara för urgullig. Och ibland skum.
Det som var lite dåligt var väll språket, gillade det inte så mycket men annars så rekommenderar jag den här boken väldigt mycket!
Speciellt om man vill ha en huvudkaraktärer som är realistisk.
Publicerat av Gudon
Jokern
Titel: Jokern
Författare: Markus Zusak
Orginaltitel: The Messenger
Antal Sidor: 352
Betyg: 9/10
Utgivningsår: 2010
Serie: -
Ed Kennedy är en nolla utan framtid. Han kör taxi olagligt, spelar kort utan framgång och är hopplöst förälskad i sin bästa vän, Audrey. Vid sin sida har han Portvakten, en illaluktande, kaffedrickande hund.
Eds liv är långtråkigt och medelmåttigt tills han av misstag förhindrar ett bankrån.
Det är då det första esset dyker upp och hans liv förändras.
På ruter ess står tre adresser och tre klockslag nedskrivna. Ed vacklar mellan rädsla och nyfikenhet och sakta övertygar han sig själv om att hjälpa människorna som bor på de olika adresserna. Människor som precis som han själv behöver hjälp.
Fler spelkort med uppdrag och kryptiska ledtrådar dyker upp och genom uppdragen förändras Eds liv och han blir något mer, något bättre än han var från början.
Tills bara en fråga återstår …
Vem är det som skickar spelkorten?
Woww, jag har inga ord för den här boken... bara wow.
Den här boken berörde mig verkligen, så många budskap, så mycket att tänka över som man har märkt förut men aldrig har gått djupare in i. Jokern är en såndär bok som man alltid kommer att minnas och som jag alltid kommer ha i sinnet.
Ed, är en normal, vanlig orginal kille som kör taxi och dricker kaffe med sin hund som heter Portvakten (det tog lite tid för mig att fatta att hunden heter så)
Och han får olika uppdrag hela tiden, saker han måste göra annars får han samtal.
I vissa ställen så blev allt så spännande att man var tvungen att lägga ifrån sig boken för att andas så att man kunde fortsätta igen.
Och vem som skickade spelkorten är bara konstigt, en person som man absolut INTE kunde förutse. Men jag gillade Marv faktistk även om han var ledsen inombords.
Spänning, fundering, rädsla och kärlek. Allt en bra bok kan inehålla så sätt igång och läs den!
Publicerat av Gudon
Night World: Att lura döden
Titel: Att lura döden
Författare: L.J. Smith
Orginaltitel: Secret Vampire
Antal Sidor: 239
Betyg: 8/10
Utgivningsår: 2011
Serie: Night World
Nattens värld är inte en plats. Den finns överallt i vår vanliga värld. Varelserna som rör sig i natten är vackra,
farliga och oemotståndliga för människor. Din bästa vän kan vara en av dem, eller den du är kär i.
Men reglerna för dessa varelser är glasklara: 1) De får aldrig avslöja för människorna vad de är och
2) en person från nattens värld får aldrig bli förälskad i en människa.
Straffet för den som bryter mot dessa regler är fruktansvärt.
Det här är en berättelse om vad som händer när någon ändå bryter mot reglerna.
Poppy och James har varit bästa vänner sedan dagis och Poppy tror nog att de vet det mesta
om varandra (förutom att hon faktiskt är kär i honom).
Men allt vänds upp och ner när en läkare upptäcker att Poppy har cancer.
Hon befinner sig i det sista stadiet och har troligen bara några veckor kvar att leva.
Och hon är bara 16 år! Hon vill verkligen inte dö och James upptäcker att han inte heller
står ut med att Poppy inte skulle finnas i hans liv.
Och just James har faktiskt en möjlighet att rädda henne. På sätt och vis.
James är nämligen vampyr, eller en lamia, och han skulle kunna göra Poppy till vampyr också.
Om hon tror på honom och vill ... och om han klarar det innan hon dör av sin sjukdom!
Att lura döden var bättre än jag trodde att den var, språket, karaktärarna, historien, Night World. Allt!
Poppy är en stark, söt tjej med kopparfärgat hår (Är det bara jag eller har alla karaktärar rött hår nuförtiden?)
Hon är rolig och älskar musik vilket gjorde att jag gillade henne mer och mer.
Och när hon fick reda på att hon hade cancer så var det hon som tröstade hennes
mamma och inte tvärtom vilket jag tyckte var starkt gjort av henne.
Det enda gången hon bröt ihop var nog (...)
Min favoritkaraktär är nog James hitills, det är något med honom som utstrålar...
Jag vet inte vad, men jag gillar honom för hur han är och hur han känner för Poppy.
Men en sak jag inte är förtjust i är namnet Poppy, det låter som något jag skulle döpa min hund till.
Histrorian var väl uppbyggd och jag gillade Poppys tvllingbror Phillp, och jag fattar hur han reagerar,
jag skulle ha gjort samma sak för att hjälpa min tvillingsyster. (Om jag hade en, suck)
Men i helheten är den här boken väldigt bra och överträffar Vampire Diaries enligt mig och den
får ett extra plus för omslaget, men varför den fick en 8:a var nog slutet, den slutade för tidigt!
Läs den!
Publicerat av Gudon
Väktarens Hemlighet
Titel: Väktarens Hemlighet
Författare: Joseph Delaney
Orginaltitel: The Spook's Secret
Antal Sidor: 415
Betyg: 7/10
Utgivningsår: 2008
Serie: The Spook
"Det kommer bli en lång, hård och grym vinter, min son. Jag har sett alla tecken
och ingen kommer att ta sig igenom den oförändrad. Desutom finns det ingen värre
plats att tillbringa vintern än i Angelezarke. Det råder inget tvivel om att mörkrets makter
växer, och de är som starkast där ute på heden. Håll dig nära din lärare. Han är den enda
sanna vän du har. Ni två måste hjälpa varandra"
Hösten är på väg och kvällarna blir allt mörkare. Det är dags för Väktaren och hans lärling, Tom, att flytta till Anglezarke, Väktarens vinterboning. Tom har hört att det ska vara en olycksbådande och hotfull plats, och vistelsen där blir mycket värre än han väntat sig. Huset och heden utanför byn är fulla av hemligheter om Väktarens liv. Hemligheter som kommer upp till ytan och som hotar att ödelägga hela trakten
Väktarens hemlighet var mycket bättre än de två andra böckerna i serien. Nu fick man veta mer om Väktaren
och vad han har för hemligheter och dölja. Och när man fick veta hemligheterna så blev man lite
chockad. Väktaren varnar ju Tom för att akta sig för flickor men själv har han ju Meg, vilket var lite njaa sådär...
Men annars var den jätte spännande och bilderna över varje kapitel var lite läskiga och jag läste den här boken
igår klockan elva så man blev lite rädd ifall en Lamia-häxa helt plötsligt skulle dyka upp.
Men det är nog bara min fantasi, jag tittar inte på skräckfilmer så det förklarar nog allt :)
Men därför jag gav den en 7a var för att i början var den lite tråkig.
Men jag rekommenderar den här boken för alla!
Publicerat av Gudon
