Titel: Memento Mori - Minns att du skall dö                     Författare: Sanna Juhlin
Serie: -                                                                       Sidor: 157
Bokförlag: Ord text mening                                          Utgivningsår: 2010

Louise, 31 år, lever ett ensamt liv där film och böcker är hennes stora intresse. Hon lider av
stark ångest och tampas dagligen med fobier. Hon drivs av en inre längtan efter riktig kärlek
och tror sig finna den i Axel. Kärleken kompliceras av en annan man, systerns kommande
bröllop och den ständiga kampen med sig själv. Louise jagas inte bara av inre demoner, utan
också av något hon inte själv kan styra...


Det är ganska svårt att skriva om handlingen i den här boken, därför fick bokens baksidetext
summera den då det lät bättre så.
Hm.. var ska jag börja? Den här boken fick jag som recensionsexemplar för en kort tid sedan och
jag har sedan dess undrat vad jag gett mig in på. Det här är inte alls en bok som är något jag skulle
läsa av mig själv. Den är ganska långt utanför min bekvämlighetszon där jag bekvämt läser
ungdomsböcker och fantasy.
Men jag kände verkligen för att prova på något nytt så det gjorde jag också.

Jag hade lite svårt att komma in i boken, vilket inte är så konstigt. Jag har läst väldigt mycket bra
på sista tiden och jag antar att jag blev besviken när läsningen inte var sådär superduper och galet
spännande redan från början. Mitt tålamod var alltså inte på topp, kan man säga.
Men jag tog mig tid och fokuserade mer på boken och snart så läste jag med enkelhet och började
komma in i den.
Och ja, jag började faktiskt gilla den. Sanna Juhlin skriver speciellt och med en lite dold humor i texten
som inte är så rakt på sak, men det är roligt trots att ämnet i boken inte är det. Trots att Louises liv inte
låter som något roligt att läsa om så blev jag intresserad och det var faktiskt underhållande läsning det
här. Positiv överraskning för en tjej som grävt ner sig aningen för mycket i samma gamla vanliga och
bekanta fantasy och övernaturlig ungdomslitteratur.

Men trots att boken är lite humoristisk så känner man hur något mörkt och läskigt ligger och väntar.
Inget som gör boken sämre men något som ger en ny syn på boken. Och när slutet närmar sig blir
det hemskt och lite jobbigt att läsa, men det leder fram till ett bra slut som binder ihop berättelsen bra.

Svårt att bedöma den här boken. Ingen superhöjdare kanske, men helt klart läsvärd och underhållande
läsning! Inte helt min typ av bok, men jag gillade den ändå. Den öppnade ögonen för mig och fick mig att
inse att det faktiskt går att tycka om andra böcker än de i sin favoritgenre, det gäller bara att våga prova!
Tycker du att den här låter som något för dig så ska du inte tveka på att läsa den!

Betyg: 6/10
Bokens första mening: "Jag kommer aldrig att glömma hans ansiktsuttryck när han skar mig med den
sylvassa eggen tvärs över ansiktet.

Titel: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban                 Författare: J.K Rowling
Serie: Harry Potter, bok 3                                                   Sidor: 317
Bokförlag: Bloomsbury                                                      Utgivningsår: 1999

Harry Potter is lucky to reach the age of thirteen, since he has already survived the murderous attacks
of the feared Dark Lord on more than one occasion. But his hopes for a quiet term concentrating on
Quidditch are dashed when a manical mass-murderer escapes from Azkaban, pursued by the soul-sucking
Dementors who guard the prison.
It's assumed that Hogwarts is the safest place for Harry to be. But is it a coincidence that he can feel eyes
watching him in the dark, and should he be taking Professor Trelawney's ghoulish predictions seriously?


Den tredje boken i Harry Potter är i en svagt mörkare nyans än de första två och jag gillar att man
märker att personerna i boken blir äldre för var bok. Det känns trovärdigt att i just den här boken är
de tretton år, det känns väldigt anpassat till åldern helt enkelt.

Den här boken känns väldigt viktig för historien om Harry Potter och det förstår man som bäst när man
läst alla böckerna. Det dyker upp flera viktiga karaktärer som Sirius Black och Remus Lupin. Även
Professor Trelawney har en viktig roll.
Den här boken är en viktig vändpunkt i serien. Från det lite gulliga och mysiga i bok ett och två så tar vi
ett steg in i något lite mer allvarligt. Det är fortfarande Harry Potter, och enligt mig är det mysläsning på
hög nivå. Men spänningen stiger lite mer då fler detaljer om Harrys förflutna faller på plats och avslöjas.

Den här boken har som tidigare böcker allt: vänskap, spänning, sorg, kärlek, humor. Och så har den ju
också min favoritingrediens: övernaturligt!
Jag gillar verkligen tvillingarna Weasley som verkligen sätter lite guldkant på läsningen med sina roliga och
finurliga kommentarer. Dessa kommentarer känns mer äkta nu i engelskt original, då man känner igen dem
mer som Fred och George i originalspråk.
En annan rolig grej med att läsa i original är att man upptäcker att en del av ens favoritcitat och repliker från
filmerna faktiskt kommer från böckerna. Jag trodde först att det mesta bara var filmer.

Ja, jag har inte mycket mer att säga, egentligen. Jag gillar den här boken i Harry Potter-serien på ett speciellt
sätt. Den är annorlunda än de andra och ligger precis mellan den ljusa och mörka sidan i serien. Det är här allt sätter fart på riktigt.
Förresten så älskar jag omslaget boken har i denna utgåva!

Bokens första mening: "Harry Potter was a highly unusual boy in many ways."

Tidigare böcker i serien: Harry Potter and the Philosopher's stone, Harry Potter and the Chamber of Secrets
Uppföljare: Harry Potter and the Goblet of Fire, Harry Potter and the Order of the Phoenix, Harry Potter and
the Half-blood Prince, Harry Potter and the Deathly Hallows.

Titel: Cirkeln                                              Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Serie: Del 1 i en trilogi                                Sidor: 516
Bokförlag: Rabén & Sjögren                        Utgivningsår: 2011

Engelsfors. Vackert namn, risig stad.
Allt börjar när en kille hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Självmord, säger alla.
Men är det verkligen så som det ser ut?
En natt när månen lyser blodröd på himmelen så förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken.
De är alla helt vanliga tonårstjejer men alla är helt olika. De har ingenting gemensamt, men ändå
är de där, alla sex. De vet inte varför de är där eller hur de kommit dit.
De får reda på att de är Utvalda. De är häxor med magiska krafter och en ondska närmar sig. Hur
de olika tjejerna ska kunna samarbeta och lita på varandra vet de inte, men utan varandra
kommer de inte överleva...


Jag har nog bara ett ord att säga: Wow!
Allt positivt man hört om Cirkeln gav mig väldigt höga förväntningar. Svenska twilight, en succé-bok
och allt annat beröm som hörts kring den här boken. Kan boken verkligen vara så bra som media säger?
Svaret är ja: Det var den. Den var precis så bra som alla säger. Om inte ännu bättre.

Det här är en bok som handlar om häxor, magi och övernaturligt. Men som många andra böcker så utspelar
den sig i vardagsmiljö, bland helt vanliga gymnasieelever och deras liv. Men jämfört med många andra böcker
så lyckas Cirkeln verkligen med att fånga gymnasiemiljön. Författarna är otroligt duktiga på att spegla ungdomarnas vardag i just de åren i deras liv.
Karaktärerna var skickligt uppbyggda. De var trovärdiga, hade alla en personlighet och historia som kändes
äkta. Alla händelser och känslor kändes så riktiga att man ibland kunde känna dem själv. Igenkännings-faktorn
är hög hela tiden. Jag tror att alla kan känna igen sig i någon av karaktärerna, iallafall på ett karaktärsdrag.
Den karaktär jag relaterade mest till var Minoo, det var nästan läskigt hur mycket jag kände igen mig i henne.
Samtidigt kunde jag hitta drag hos de andra karaktärerna som också kändes bekanta.

Och förutom riktigt bra karaktärer och miljöskildring så fanns där en stor dos av spänning. Det var aldrig en
lugn stund! Det kändes så äkta att man lätt kunde bli rädd och sitta med stora ögon och bläddra sidor i rasande fart. När mamma ropade till mig 'om jag inte skulle sova nu?', så svarade jag: "Jadå, ska bara läsa ut kapitlet."
Men inte blev det bara ett kapitel där inte, det blev fler och fler. Man kunde helt enkelt inte sluta.
Det är lagom långa kapitel och varenda utav dem kändes viktiga.

Det här var en bok man levde sig in i till hundra procent. Spänning från första sidan och dramatik redan i första
kapitlet, redan efter ca 50-70 sidor var jag så inne i den att jag utropade "Nej!" när det hände något hemskt eller något jag inte ville skulle hända.
Allt det magiska i boken vävdes så bra ihop med det vardagliga att det inte blev otrovärdigt någon gång. Jag
älskade kombinationen av övernaturligt och vardagsrealism.
Det här är en bok som var så spännande att man ville sluka hela på en gång bara för att man inte kunde få nog!
Men samtidigt ville man spara på den, så att den aldrig skulle ta slut! Resultatet blev att man läste massor av sidor på en gång för att sedan motvilligt hejda sig.

Det är inte alls en lögn när jag säger att det här är den bästa bok jag läst hittills i år. Det här är verkligen årets
bokliga höjdpunkt so far!
Jag förstår inte hur jag ska kunna vänta till nästa år med att få läsa fortsättningen...

Betyg: 10/10
Bokens första mening: "Hon väntar på ett svar men Elias vet inte vad han ska säga."

Uppföljare: Eld (utkommer 2012), Nyckeln (utkommer 2013)

Titel: Mördarens ansikte                                           Författare: Kjetil Johnsen
Serie: TRE, bok 9                   Sidor: 170                  Originaltitel: En morders ansikt
Bokförlag: B Wahlströms                                         Utgivningsår: 2010

DENNA RECENSION KAN INNEHÅLLA SPOILERS FÖR DE SOM INTE LÄST BÖCKERNA INNAN

Mördaren pressar kniven mot hennes hals, ett vasst blad mot tunn, ömtålig hud som ger efter
för trycker, men sedan - när huden är spänd och trycker från kniven inte lättar - då brister
huden, den öppnar sig och den blöder.
- Neeej!
- Jag skär henne Nicholas, jag skär upp henne och kastar henne i älven, jag menar det, jag
skär henne.

Upplösningen är nära och det stora avslöjandet väntar. Vem är mördaren? Det blir en oväntad
och blodig upplösning på mysteriet...


Nu har man läst nio böcker i en serie och så ÄNTLIGEN, säger jag bara. ÄNTLIGEN vet man vem
mördaren är. Det tog nio böcker för att få reda på det. Det var lite utdraget, men jag kan ändå säga
att all information i böckerna var nödvändig. Men kunde de inte ha blivit typ 3 böcker istället? eller 4?
Det känns lite fånigt med 10 böcker som alla är ca 150 sidor och lättlästa.

Men okej, vad jag tyckte om boken då. Det är spännande och intressant, särskilt nu när alla lösa trådar
knyts ihop och jag kan säga att jag blev helt förvånad över hur allt låg till. Jag hade inte på långa vägar
gissat något sådant! Det är ett plus, att den var oförutsägbar. Men det förstås, andra som läser serien
kanske fattade vem mördaren var för länge sedan, det kanske är jag som inte hajar.

Men angående författarens skrivande.. Ja, det är inte direkt bra språk, men det är ett språk som passar
till berättelsen trots allt. Det är korta kapitel och som sagt mycket lättläst. Man kan ofta känna igen sig
i känslorna som beskrivs, trots att de inte beskrivs med massa ord och liknelser och allt det där. Här är
det mer rakt på sak. Men igen, så känns det som att det passar de här böckerna.

Nu är det en bok kvar i serien och den kommer jag läsa. Sen är serien slut och det känns ganska skönt
att ha läst den. Jag ångrar inte att jag gjorde det, men trots allt - efter halva serien - så läste jag mest
bara för att få reda på vem mördaren var...

Betyg: 5/10
Bokens första mening: "Det är sen eftermiddag."

Tidigare böcker i serien: Ett hål i själen, Den farliga kyssen, Det som kommer att ske, Flytande i vatten,
Till jord skall du bli, Den gråtande mördaren, Tillbaka från de döda, Ett sista offer
Uppföljare: De som lever vidare

Titel: Röd skymning                                                    Författare: Fredrik Lindblom
Serie: bok 1 i en serie vars namn jag inte känner till         Sidor: 457
Bokförlag: Ascentoria                                                 Utgivningsår: 2010

Theresas liv förändras drastiskt en natt då fientliga krigare bränner ner byn hon bor i och dödar skoningslöst.
Theresas föräldrar är bland de många offer som deras svärd fäller, men Theresa och hennes syster räddas
av generalen Premanos och hans arme i rättan tid.
Theresas syster dör dock kort därpå och Theresa blir ensam kvar. Men hon och de andra barnen som räddades
möts med värme och blir väl omhändertagna. Theresa är dock inte som alla de andra barnen och vinner en
speciell plats i generalen Premanos hjärta. När Theresa väljer att gå soldatens väg stöttar Premanos henne
och utbildar henne i svärdkonst och krigandets konst.
Kort efter att hon gett sig ut i soldatlivet så får hon se och uppleva stora saker. Saker som kommer att påverka
resten av hennes liv...


Det här är Fredrik Lindbloms debutbok och det är en sådan där fantasy som inte innehåller magi eller mystiska
varelser, utan sådan som tycks utspela sig i ett land där man lever så som vi gjorde förr i tiden. En värld kantad
med krig, mod och maktkamper.
Jag själv kan inte riktigt påstå att jag älskar just den typen av fantasy och kan ofta vara lite skeptisk, men det
leder ofta till att jag blir förvånad över hur spännande sådana berättelser faktiskt kan vara.

I Röd skymning får man följa Theresa från barnsben till den utbildade soldaten hon blir. Det är väldigt intressant
att läsa om hennes liv och jag tycker att hon är en väldigt intressant karaktär. En av anledningarna till det är nog
mest för att man sällan läser om kvinnliga soldater.
Boken är skriven med ett passande, lite smått gammaldags språk som stärker känslan av den värld boken utspelar sig i. Boken har korta kapitel och det tillsammans med språket ger boken ett bra flyt, trots sin stora
mängd sidor.
Trots att det inte väntar dramatiska händelser i varje kapitel så går handlingen framåt i rask takt och det är
inga problem att plöja sidor i denna boken. Många fantasyböcker av den här storleken kan lätt bli tröga och
tråkiga, men här var så aldrig fallet.

Det är underhållande och lättläst fantasy som har sin egen nyans och skiljer sig från liknande böcker inom
samma kategori som jag läst. Den förvånade ständigt genom att gå åt ett annat håll och genom att inte vara
som man kan förvänta sig av en krigsbok. Jag var aldrig säker på vad som skulle hända härnäst.
I slutet av boken tappar den lite av det flyt den haft och det kan kanske bero på att handlingen tar en sväng
mot något mörkare och allvarligare. Men trots detta så är det en bok som håller helt igenom och som aldrig
blir ointressant, och det är något som ganska många böcker tyvärr blir.

De väldigt vackra illustrationerna i boken förhöjer berättelsen ytterligare och förstärker känslan som boken
ger.

Betyg: 7/10
Bokens första mening: "Bortom horisonten steg en mörk och kraftig rök mot skyn."

Uppföljare: En uppföljare håller på att skrivas, men titeln är hittills okänd.

Titel: Harry Potter and the Chamber of Secrets                  Författare: J.K Rowling
Serie: Harry Potter, bok 2                                                Sidor: 251
Bokförlag: Bloomsbury                                                   Utgivningsår: 1998

Harry can't wait for his holidays with the dire Dursleys to end. But a small, self-punishing
house-elf warns Harry of mortal danger awaiting him at Hogwarts School. Returning to the
castle nevertheless, Harry hears rumour about a chamber of secrets, holding unknown
horrors for wizards of Muggle parentage.
Now someone is casting spells that paralyse people, making them seem dead, and a terrible
warning is found painted on the wall. The chief suspect - and always in the wrong place -  is
Harry. But something much darker is yet to be unleashed...


Bok två om Harry Potter är lika bra som bok ett. Första boken var mer som en inledning och
bok två kan fokusera lite mer på händelser nu när man känner till grunderna för trollkarlsvärlden.
Men i den här boken får också veta mer om den och man får veta mer om Hogwarts historia.
Boken är skriven med ett lätt men bra språk som passar handlingen perfekt. Jämfört med den
svenska versionen så tycker jag faktiskt att det här språket är enklare och beskriver på ett helt
annat sätt. Men det kanske är så det blir när man läser böcker i original?

Däremot får jag en känsla av att i dess engelska original så känns boken kortare. Handlingen far
fram snabbt och saker jag, när jag läste svenska utgåvan, tyckte var längre och större, krymper
lite här och det går fort fram. Jag säger inte att det är en dålig sak, för boken på engelska är
fantastisk!, men det känns ovant. Beror detta på att det engelska originalet är nästan 200 (!) sidor
kortare än den svenska, eller på att den engelska har ett språk som gör att handlingen flyter på
smidigare. Jag skulle gissa att båda dessa samspelar.

Hur som helst så finner jag det som en ny upplevelse att läsa böckerna på engelska. Det ger en
helt annan känsla!

Bokens första mening: "Not for the first time, an argument had broken out over breakfast at
number four, Privet Drive."

Tidigare böcker i serien: Harry Potter and the Philosopher's stone
Uppföljare: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Harry Potter and the Goblet of fire, Harry
Potter and the Order of the Phoenix, Harry Potter and the Half-blood Prince, Harry Potter and the
Deathly Hallows

Titel: Feber                                                                     Författare: Maggie Stiefvater
Serie: Mercy Falls vargar, bok 2    Originaltitel: Linger      Sidor: 268
Bokförlag: B Wahlströms                                                 Utgivningsår: 2011

STOR SPOILERVARNING FÖR ER SOM ÄNNU INTE LÄST FÖRSTA BOKEN, FROST.

Förra året var det här vad jag ville. Jag hade många skäl att önska att jag var en del av
vargflocken i skogen bakom mitt hus. Men nu iakttar jag inte längre vargarna och väntar på
att en av dem ska komma till mig. I stället är det vargarna som iakttar mig och väntar på att
jag ska komma till dem.

Grace och Sam borde vara lyckliga. Det har nu gått tre månader sedan Sam sist var varg, och
han har klarat sig genom hela vintern utan att förvandlas. Nu kan de äntligen leva ett riktigt liv
tillsammans, utan att kylan ständigt ska hota att skilja dem åt.
Men problemen är långt ifrån slut. Sams adoptivfar Beck har förenats med vargflocken, och denna
gång är det troligtvis för sista gången. Nu är det Sam som måste ta hand om flocken när dess
medlemmar till våren skakar av sig vargpälsen och blir människor. Och de nya medlemmarna för
med sig nya problem och frågor. En av dem hotar att avslöja dem alla och den andres förvandlingar
är inget som Sam tidigare sett.
Och något är fel med Grace. En våldsam feber rasar i hennes kropp. För varje dag som går växer sig
vargen inom henne sig allt starkare, den varg som hon trodde försvann flera år sedan, men som nu
hotar att ta över henne. Kommer hon att förvandlas när vintern kommer?
Gåtan om vargarna i Mercy Falls är långt ifrån löst.


Wow. Jag kan börja med att säga att jag mindes att första boken i denna serie, Frost, var bra. Men nu
när jag läst Feber så minns jag precis - de är underbara.
När jag precis läst ut Frost och hörde om en uppföljare blev jag glad, men kort därpå blev jag skeptisk.
En uppföljare, till en bok som slutade så bra? Jag fick lite onda aningar om att detta bara skulle bli ett
dåligt, lite desperat försök till att väva vidare på en redan fulländad berättelse och hade därför inte alls
så höga förväntningar. Men jag märker nu att det här är inte är något som blev ihopkrafsat för att få ihop
till en ny bok, det är verkligen en fortsättning som är genomtänkt och perfekt.

Den här boken är nog en av (om inte den enda) böckerna jag läst som kretsar mer kring karaktärerna
än handlingen. Det här är ingen bok med händelser på varje ny sida, istället är det en bok där karaktärerna
är väldigt bra och tydliga och som på så sätt håller fast läsaren och får sidorna att bläddras i snabb takt.
Trots att det inte väntar nya "wow"-händelser runt hörnet hela tiden så känns boken ändå väldigt händelserik.
Boken är i stort sätt mest tankar, men det är ingenting som är dåligt här. För det är just det här som gör
boken så speciell. Den behöver inte massa händelser, den behöver bara handlingen och karaktärerna.

Det är ett år sedan jag läste Frost och jag mindes inte så jättemycket om den, mestadels var det bara vissa
händelser. Därför var det lite rörigt i början när man försökte hitta tillbaka till där Frost slutade för att kunna
fortsätta där Feber tog vid, och eftersom att bokens perspektiv växlar ofta mellan dess karaktärer var det
först lite svårt att få grepp om någon av dem, när det var så länge sedan som man läste dem sist. Men i den
här boken får man verkligen leva sig in i och lära känna karaktärerna, så snart var man tillbaka i känslan
och fast i boken.
Trots att det inte är några stora vändningar i boken (mestadels går det sakta men säkert åt samma håll) så
tycks det ändå hända mycket. Man får långsamt lära känna de nyare karaktärerna och samtidigt får man veta
mer om Sam och Grace, två karaktärer som jag gillar - speciellt Sam.

Feber är en väldigt, väldigt bra och underbar berättelse som minst är lika bra som Frost. Jag älskar språket och den mysiga känslan man får när man läser. Jag älskar hur handlingen är så varm, men samtidigt så kall när
man känner den smygande känslan av något dåligt. Och när slutet närmar sig, när spänningen stiger och allting händer på en gång.. så lyckas ändå Maggie Stiefvater med att avsluta så perfekt och vackert.

Betyg: 9/10
Bokens första mening: " Det här är berättelsen om en pojke som brukade vara varg och en flicka påväg
att bli det. "

Tidigare böcker i serien: Frost
Uppföljare: Forever (engelsk titel)

Titel: I morgon när kriget kom                                      Författare: John Marsden
Serie: Ja, men vet ej namnet. Bok 1       Sidor: 265       Originaltitel: Tomorrow When the War began
Bokförlag: Bonnier Carlsen                                          Utgivningsår: 1996

Ellie och sex av hennes kompisar ger sig ut på en campingtur uppe i bergen. De ska åka ensamma och
vara borta i några dagar. Målet för deras tur är en plats kallad "Helvetet", där en eremit som sägs ha 
mördat sin familj ska ha bott.
De når "Helvetet" och finner att det är en jättefin och mysig plats. De har det jättetrevligt och tycker inte
att ett par flygplan som flyger över himlen är speciellt konstigt.
När de återvänder till hemstaden efter resan så är alla hus övergivna. Elektriciteten är borta, telefonerna
fungerar inte och kvar har husdjur och boskap lämnats för att dö.
Var är alla? Är de fortfarande kvar vid utställningen som hölls nyligen? Varför har de inte kommit hem ännu?
Snart upptäcker de att deras familjer och alla andra i stan är fångade, fångar hos en fiendehär som invaderat
staden. De hade kommit till staden när ungdomarna befann sig i helvetet. Det var fiendehärens flygplan
de såg.
Ellie och hennes vänner får kämpa för att hålla sig gömda och överleva. Men vad ska de göra nu? Försöka
gömma sig ute i bushen eller göra motstånd? Och har deras familjer överlevt?


Den här boken har vissa likheter med andra böcker jag läst, men den känns ändå helt egen i sitt slag.
Vad gör man när staden man bor i blir utsatt för krig? Det kan vara väldigt svårt att sätta sig in i för de
som aldrig upplevt det, och det gör det så skrämmande att läsa den här boken.
Allting känns lite overkligt och man tänker "Men det där kan ju inte hända!" ibland. Men det är ju just det
det kan. Det kan hända, när som helst och var som helst. Det är en del av världen vi lever i, trots att den
kan verka avlägsen för oss.

Jag tycker att John Marsden har speglat situationen väldigt bra. Det börjar som en mysig liten bok där man
får följa några ungdomar på en kampingtur. Man glömmer nästan bort att boken ska handla om krig och
blir väldigt bekväm med läsningen. Så vänder allt och plötsligt är det en spännande, skrämmande och läskigt
overkligt verklig krigsbok.

Den här boken hade jag ganska höga förväntningar på, då alla sagt att den ska vara så bra och spännande.
Jag håller med, den är väldigt spännande och bra. Men jag hade svårt att hålla med när jag började läsa.
Jag såg spänningen som låg mellan raderna men jag blev aldrig riktigt fast i den själv. Jag hade ganska
svårt att komma in i boken trots att den började bra och spännande nästan direkt.
Jag har varit lite ointresserad av läsning sista tiden då jag har haft mycket att tänka på, så kanske var det
inte bokens fel att den var lite tråkig i början. Kanske skulle jag ha suttit fastklistrad vid boken vid ett annat
tillfälle.
Det blev ett litet avbrott från läsningen av den här boken i ungefär en vecka och jag trodde då att det skulle
vara svårt att läsa vidare då. Men nej, det var väldigt lätt faktiskt. Jag fastnade direkt och läste hungrigt för
att få reda på vad som skulle hända härnäst. Jag såg glimtar av den där boken som så många har beskrivigt.
Den där olidligt spännande boken som handlar om krig, men som ändå har allt: kärlek, vänskap, mod och
sorg.

På det hela taget är det en väldigt spännande bok som är svår att släppa ur tankarna. Läs den!

Bokens första mening: " Det var bara en halvtimme sedan någon - jag tror det var Robyn - sa att vi
borde skriva ner allting, och det är bara tjugonio minuter sedan jag blev vald att göra det, och under de
tjugonio minuterna har jag haft allesammans hängande över mig medan de stirrade på den tomma sidan
och skrek idéer och råd till mig.

Betyg: 8/10

Titel: Harry Potter and the Philosopher's Stone           Författare: J.K Rowling
Serie: Harry Potter, bok 1                                          Sidor: 223
Bokförlag: Bloomsbury                                             Utgivningsår: 1997

When a letter arrives for unhappy but ordinary Harry Potter, a decade-old secret is revealed to him.
His parents were wizards, killed by a Dark Lord's curse when Harry was just a baby, and which he
survived.
Escaping from his unbearable Muggle guardians to Hogwarts, a wizarding school brimming with ghosts
and with enchantments, Harry stumbles into a sinister adventure when he finds a three-headed dog
guarding a room on the third floor. Then he hears of a missing stone with astonishing powers which
could be valuable, dangerous, or both.


Jag tyckte att bokens baksidetext fick duga som beskrivning om handlingen. Det här är ju då först Harry
Potter-boken och det är här magin börjar.
Jag har tidigare läst den här boken 4 gånger, och denna femte gång blev på engelska. Det var första gången
jag läste en Harry Potter-bok på engelska och jag kan bara säga att på engelska är det, om möjligt, ännu
bättre.
Språket passade mycket bättre och hela handlingen och boken kändes annorlunda i sitt original. Det var
som att se på Harry Potter på ett annat sätt än tidigare.

Den här boken är som sagt den första boken och är väldigt mycket av en inledning till denna magiska värld.
Men trots att det är mycket att ta in om världen i början så är det inte alls svårt. Rowling har gjort en helt
egen värld som känns trovärdig. Allt är uppbyggt så bra och känns så realistiskt.
Boken innehåller spänning, vänskap, kärlek och har precis allt som en bok ska ha, helt enkelt.
Det må vara en inledande bok men den är inte sämre för det. Den första Harry Potter-boken är en mysig
och viktig del i serien som man läser med ett leende på läpparna.

Ni som inte läst Harry Potter på engelska men funderar på att göra det - gör det! Jag tyckte att det var en
väldigt rolig upplevelse och det är klart värt det.
Ni som inte läst Harry Potter alls.. Ja, jag kan bara säga att ni har sju underbara böcker framför er och ni har
inget annat val än att läsa dem. Ni har härmed tvingade till det.

Bokens första mening: " Mr and Mrs Dursley, of number four, Privet Drive, were proud to say that they were
perfectly normal, thank you very much. "

Uppföljare: Harry Potter and the Chamber of Secrets, Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, Harry Potter
and the Goblet of fire, Harry Potter and the Order of the Phoenix, Harry Potter and the Half-blood prince, Harry
Potter and the Deathly Hallows.

Titel: Sandor slash Ida                                       Författare: Sara Kadefors
Serie: -                                                             Sidor: 284
Bokförlag: Månpocket (inb: Bonnier Carlsen)       Utgivningsår: 2009 (första utgåva: 2001)

Hon är snygg och populär. Han är en nobody.
Hon bor mitt i Stockholms city. Han i en håla utanför Göteborg.
Hon sitter i timmar på kafé med sina polare, Han ägnar all tid åt dansen.
Hon har tröttnar på sex, Han är oskuld.
Hon kallas för bimbo, Han för bögjävel.
Hon hatar sitt liv. Han hatar sitt liv.
Hon heter Ida, Han Sandor.

Ida och Sandor är två helt olika personer.
Ida är snygg, populär och har massor med vänner. Hon festar och har varit med
massor av killar. Hennes mamma lider av deprission. Men Ida har tröttnat på sitt liv,
tröttnat på att vara med killar  när hon inte känner något för någon av dem. Tröttnat
på sig själv.
Sandor dansar balett och blir retad av killarna i sin klass. Ordet bög skriks ofta åt
honom och han har inga vänner. All hans tid går åt till dansen och han slänger ofta
blickar mot Christina, en tjej i hans dansgrupp.

Ödet för dem båda samman då de båda är inne i samma chat. Finns det någon som
känner som jag? skriver Sandor ut till den som vill lyssna. Ida ser. Ida lyssnar. Hon
känner likadant. Och snart har de börjat mejla med varandra. De känner inte varandra.
Det behövs inte. De skriver med varandra om deras problem och hur de känner sig. De
förstår varandra.
Deras nätrelation växer sig starkare samtidigt som de försöker reda ut allt i sina liv.


Den här boken är en sådan där ungdomsbok som är klockren. Träffsäker. Jag gillade
verkligen boken. Man kände igen sig på varje sida och rycktes med i berättelsen. Trots
att den är tio år gammal känns det väldigt lätt att relatera och det känns trovärdigt allting.
Man följer både Sandors och Idas liv under en lång period och får följa med då det tar
skarpa svängar, djupa dykningar och når höga toppar. Precis som med allt så är saker inte
riktigt som de verkar. Personer visar sin sanna natur och växer fram.
Det jag gillade mycket med boken var att den hela tiden ändrade riktning. Det kändes inte
som att man var påväg åt samma håll hela tiden, utan det svängde åt höger och vänster
och in på nya alternativa slut. Visst finns där det lite förutsägbara men handlingen kändes
inte sådär löjligt förutsägbar som kärleks-böcker för unga kan kännas. En av de bättre
ungdomsböckerna jag läst på länge.

Vi läste den här boken i vår klass och började i januari. Vi läste ungefär 50 sidor åt gången
som läxa och det kunde vara en vecka eller mer mellan varje gång. Trots detta så kom man
 lätt in i boken igen, som om senaste gången man öppnade den bara var dagen innan.
Man förstår att författaren Sara Kadefors vann Augustpriset för just denna bok år 2001. Den
kan läsas av alla och man känner igen sig. Trots det vardagliga blir det aldrig långtråkigt. På
något sätt får hon det att bli intressant hela boken igenom, vilket är en viktig ingrediens om en
bok ska hålla.

Jag har inte så mycket mer att säga. Den var bra. Läs den om du är ute efter en bra ungdomsbok!

Bokens första mening: " Samma som vanligt: en lätt känsla av obehag när han kommer ner
till centrum. "
Betyg: 8/10