Titel: Cirkeln                                              Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Serie: Del 1 i en trilogi                                Sidor: 516
Bokförlag: Rabén & Sjögren                        Utgivningsår: 2011

Engelsfors. Vackert namn, risig stad.
Allt börjar när en kille hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Självmord, säger alla.
Men är det verkligen så som det ser ut?
En natt när månen lyser blodröd på himmelen så förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken.
De är alla helt vanliga tonårstjejer men alla är helt olika. De har ingenting gemensamt, men ändå
är de där, alla sex. De vet inte varför de är där eller hur de kommit dit.
De får reda på att de är Utvalda. De är häxor med magiska krafter och en ondska närmar sig. Hur
de olika tjejerna ska kunna samarbeta och lita på varandra vet de inte, men utan varandra
kommer de inte överleva...


Jag har nog bara ett ord att säga: Wow!
Allt positivt man hört om Cirkeln gav mig väldigt höga förväntningar. Svenska twilight, en succé-bok
och allt annat beröm som hörts kring den här boken. Kan boken verkligen vara så bra som media säger?
Svaret är ja: Det var den. Den var precis så bra som alla säger. Om inte ännu bättre.

Det här är en bok som handlar om häxor, magi och övernaturligt. Men som många andra böcker så utspelar
den sig i vardagsmiljö, bland helt vanliga gymnasieelever och deras liv. Men jämfört med många andra böcker
så lyckas Cirkeln verkligen med att fånga gymnasiemiljön. Författarna är otroligt duktiga på att spegla ungdomarnas vardag i just de åren i deras liv.
Karaktärerna var skickligt uppbyggda. De var trovärdiga, hade alla en personlighet och historia som kändes
äkta. Alla händelser och känslor kändes så riktiga att man ibland kunde känna dem själv. Igenkännings-faktorn
är hög hela tiden. Jag tror att alla kan känna igen sig i någon av karaktärerna, iallafall på ett karaktärsdrag.
Den karaktär jag relaterade mest till var Minoo, det var nästan läskigt hur mycket jag kände igen mig i henne.
Samtidigt kunde jag hitta drag hos de andra karaktärerna som också kändes bekanta.

Och förutom riktigt bra karaktärer och miljöskildring så fanns där en stor dos av spänning. Det var aldrig en
lugn stund! Det kändes så äkta att man lätt kunde bli rädd och sitta med stora ögon och bläddra sidor i rasande fart. När mamma ropade till mig 'om jag inte skulle sova nu?', så svarade jag: "Jadå, ska bara läsa ut kapitlet."
Men inte blev det bara ett kapitel där inte, det blev fler och fler. Man kunde helt enkelt inte sluta.
Det är lagom långa kapitel och varenda utav dem kändes viktiga.

Det här var en bok man levde sig in i till hundra procent. Spänning från första sidan och dramatik redan i första
kapitlet, redan efter ca 50-70 sidor var jag så inne i den att jag utropade "Nej!" när det hände något hemskt eller något jag inte ville skulle hända.
Allt det magiska i boken vävdes så bra ihop med det vardagliga att det inte blev otrovärdigt någon gång. Jag
älskade kombinationen av övernaturligt och vardagsrealism.
Det här är en bok som var så spännande att man ville sluka hela på en gång bara för att man inte kunde få nog!
Men samtidigt ville man spara på den, så att den aldrig skulle ta slut! Resultatet blev att man läste massor av sidor på en gång för att sedan motvilligt hejda sig.

Det är inte alls en lögn när jag säger att det här är den bästa bok jag läst hittills i år. Det här är verkligen årets
bokliga höjdpunkt so far!
Jag förstår inte hur jag ska kunna vänta till nästa år med att få läsa fortsättningen...

Betyg: 10/10
Bokens första mening: "Hon väntar på ett svar men Elias vet inte vad han ska säga."

Uppföljare: Eld (utkommer 2012), Nyckeln (utkommer 2013)