Titel: Blood Promise
Författare: Richelle Mead
Orginaltitel: -
Antal sidor: 503
Betyg: 10/10
Utgivningsår: 2008
Serie: Vampire Academy

Recensionen kan inehålla spoilers för er som inte läst de tidigare böckerna.

How far will Rose go to keep a promise?
The recent Strigoi attack at St. Vladimir's Academy was the deadliest ever in the school's history,
claiming the lives of many. Even worse, the Strigoi took some of their victims with them - including Dimitri.
He'd rather die than be one of them, and now Rose must abandon her best friend, Lissa -
the one she has sworn to protect no matter what - and keep the promise Dimitri begged her to make long ago.
But with everything at stake, how can she possibly destroy the person she loves most?

---

Blood Promise handlade en hel del om Dimtri och Lissa. I den här boken så visades hur mycket Lissa
egentligen behövde Rose, och hur mycket det skadade Rose att se sin vän lida.
Richelle Mead hade gjort så att Rose höll kontakten med Lissa, för att se hur hon hade det.
Jag tyckte om det, för då hade boken det mesta. Annars skulle jag säkert klaga över hur mycket jag
saknade St. Vladimir's Academy.

Boken handlade om Rose jakt efter Dimitri. Men också Adrian, vilket gladde mig.
I Shadow Kiss, så tillhörde mitt hjärta Adrian. Helt klart, ingen snack om saken skulle jag sagt innan jag läste Blood Promise.
Men nu, när jag läst klart boken så är jag inte lika säker längre. Jag insåg faktiskt, redan nu att Adrian inte var rätt för Rose.
Dom har självklart något där. Vänskap kanske, jag vet inte. Men det är ganska anmärkningsvärt att
Adrian och Rose's interaktioner fortfarande kan hetta till när de inte ens befinner sig i samma rum.
Men trots det så är jag inte ett lika stort Adrian-fan. Ja, han är fortfarande en av mina favoriter.
Men jag kände ett sorts besvikelse när jag insåg sanningen.

Jag förlorade i alla fall otroligt mycket sömn på att läsa den här boken. Jag var verkligen beroende.
Jag har faktiskt inte känt den känslan sedan jag var Twilight-Galen sedan lång tid tillbaka.
Men wow vad Vampire Academy överträffar Twilight, jag förstår inte hur jag kunde få ett blund när jag inte fått reda på hur det skulle sluta!

Jag måste erkänna en sak. Jag började faktiskt gilla och sakna Dimtri när jag läste den här boken.
Jag saknade tillbaka till den riktiga Dimtri, för den Strigoi-läskiga Dimtri var helt.. jag vet inte vad.
Jag blev riktigt förbannad när jag läste tiden Rose var med Dimtri. Åh herregud, vad svag hon var.
Det gjorde mig ledsen att veta att hon tillåtit sig så svag, eftersom bilden jag hade av Rose var stark
och en som aldrig tillåtit sig användas som hon gjorde.

Jag insåg flera sanningar i Blood Promise. Några roliga, som det här med Abe.
Och Avery. Åh, jag önskade hela tiden att Rose skulle åka till St. Vladimir's Academy och ge henne en smäll som hon förtjänade.
Men att hon blev brutalt vrickad räckte för mig.

Christian, som jag gillat sedan jag först läste om honom, var lika underbar som vanligt.
Väldigt många deppiga känslor i den här boken. Splittringar, bråk, sorg, död.
Men ändå så otroligt bra! Att en bok kan få en att känna såhär? Så många känslor!
Att en bok kan få en att bli del av denna story, bli så verkligt för en, få en att bry sig.
Helt amazing. Blood Promise är favoriten hittils.



Publicerat av Naima