Sommaren jag blev vacker
Författare: Jenny Han
Originaltitel: The summer i turned pretty
Utgivningsår: första; 2009 denna; 2010
Antal sidor: (7-) 250
Originalspråk: Engelska
Översättning: Lina Erkelius
Serie: Del 1 i en serie (än sålänge på två)
Tror den ska vara mer eller mindre spoilerfri. Recensions exemplar från Pontopocket.
"Sommarlov. Äntligen framme vid havet."
Belly åker varje år med sin mamma och äldre bror Steven till Cousin. Där tillbringar hon somrarna med sin familj och hennes mammas bästa vän Susannah och hennes barn: Jeremiah och Conrad. Hela året har hon längtat efter att få träffa de igen.
Hon åker i tron om att det ska bli ännu en fantastisk sommar, att allt ska vara precis som förr. Men så blir det inte. För någonting med Belly har förändrats. Någonting som kanske att hon har blivit vuxen. Vacker. Gammal nog att få veta sanningen. Och kanske för att förstå kärleken lite närmare?
Kan nu på direkten påpeka en sak: Det är helt klart den ultimata sommarboken. Så perfekt. Den där riktigt härliga sommar romansen, barndomsminnena, förrändringarna.. Att man bekymrar sig om allt annat än skolan, allt det där. Men eftersom jag nu läste denna på våren... - Den fick mig verkligen att längta till sommaren. Och jag hoppas det blir en omläsning av denna i sommar!
Boken är i övrigt väldigt, väldigt vacker, fin, söt.. Väldigt fint skriven bok, helt enkelt. Något smått irriterande var kanske att vissa kapitel var ganska långa, medans andra kunde vara på 2, 3 sidor. Men, det är bara en liten såndär småsak som jag kan komma och tänka på. Tillbakablickarna har hon lyckats få in på rätt ställen, inte på det där sättet som ibland kan kännas väldigt förvirrande. Gillar boken skarpt!
Karaktärerna fastnade jag också lite för.. Den oroande mamman. Susannah, en vuxen kvinna hon verkligen avgudar, på sitt lilla vis. Och hon är ju synnerligen speciell. Jeremiah, den skämtsamme killen. Conrad, den tillbakadragne, den som framstår som mest känslolös.. Men ändå nästan mest känslosamt påverkade.. Det är nog delvis karaktärernas förtjänst att den är så vacker!
Boken är i övrigt väldigt, väldigt vacker, fin, söt.. Väldigt fint skriven bok, helt enkelt. Något smått irriterande var kanske att vissa kapitel var ganska långa, medans andra kunde vara på 2, 3 sidor. Men, det är bara en liten såndär småsak som jag kan komma och tänka på. Tillbakablickarna har hon lyckats få in på rätt ställen, inte på det där sättet som ibland kan kännas väldigt förvirrande. Gillar boken skarpt!
Karaktärerna fastnade jag också lite för.. Den oroande mamman. Susannah, en vuxen kvinna hon verkligen avgudar, på sitt lilla vis. Och hon är ju synnerligen speciell. Jeremiah, den skämtsamme killen. Conrad, den tillbakadragne, den som framstår som mest känslolös.. Men ändå nästan mest känslosamt påverkade.. Det är nog delvis karaktärernas förtjänst att den är så vacker!
Den får av mig 8,5/10
Kommentarer
Trackback