bloglovin






De som går igen

Titel: De som går igen
Författare: Marcus Sedgwick
Original titel: My swordhand is singing
Utgivningsår: Första; 2006 / Denna; 2011
Antal sidor: (13 -) 198.
Språk: Svenska
Översättning: (engelska) Carla Wiberg
Serie: - (inte vad jag vet)
Mer eller mindre spoilerfri

Peter fick behärska sig för att inte skrika, han med. Med djup och dödlig skräck såg de snön rasa ner från gravar på alla håll.
Sofia snodde runt.
"Peter!"
Han följde hennes exempel och upptäckte att samma sak hände bakom de. Och det de fick se därnäst var bisarrt och ännu mer skrämmande. Runt omkring dem reste sig långsmala, snötäckta fyrkanter. Gravarna höll på att öppnas. Snön gled av när kistlocken fälldes upp och sköts åt sidan.

Skogshuggaren Tomas och hans son flyttar, efter många års farande från plats till plats, till Chust. Det är en ganska ogästvänlig stad med många legender, legender om saker som Tomas ogärna vill tro på, eller åtminstone inte låta sin son tro på. 

Egentligen har Tomas ett ganska mystiskt, hemligt förflutet. Varför bestämde han att de skulle bygga sitt hus på en liten "ö"? Och vad var det som den där träasken, som Peter aldrig fick titta i, innehöll?

Kan vara helt ärlig och säga att jag trodde att det skulle vara lite av en vampyrbok... Och ja, det var det väl inte direkt. Tyckte att den var lite för långsam i början, tog mig ca. 50 sidor innan jag riktigt förstod det spännande i den. Den var ändå riktigt, riktigt spännande!

Språket gör mig förvirrad. Det är inte så att han använder... Konstigt, dåligt språk. Men det gjorde mig lite förvirrad. Samtidigt framgick det ju ibland klart och tydligt. Men vissa saker gjorde att jag blev tvungen att bläddra tillbaka, läsa om sidan och sedan förstå ordentligt vad som faktiskt hänt.

Boken får nog 7/10

Kommentarer




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback